Författare: Lorraine

London

Förra helgen var jag för första gången någonsin i London! Och jag blev helt såld. Jag åkte dit med Sanna som varit där ett par gånger förut och i tre dagar fick vi möta vårsol och blommande körsbärsträd. Det firade vi med skinjacka, tygskor och väldigt mycket strosande! Vi gjorde såklart plats för shopping på Oxford street och Carnaby street, vilade fötterna på turistbuss, fascinerades över mumier på British museum, kollade in marknad och fikade i Notting Hill m.m. Bäst av allt var dock helt klart Afternoon Tea på Orangery i Kensington Gardens! Fint, snitsigt, gott, ljuvligt, trevligt, bubbligt, fnittrigt – det finns många ord för att beskriva den härliga timmen som vi spenderade där.

Lite tidsoptimistiska var vi trots allt så några saker fick vi spara till nästa resa: London Zoo, Tower of London, Ghost walk. See you London!

Hur går det med läsningen?

Well, om sanningen ska fram har jag inte varit helt trogen min bokcoach, och var förmodligen inte redo att stå på egna ben än. Jag har inte varit helt boklös sen sist, bara inte haft samma tempo i läsandet. Efter Busters öron (som jag, förutom att det klipptes av hundöron, tyckte väldigt mycket om) så läste jag Donna Tartts Den hemliga historien. Helt omöjlig att släppa! Det var en sån bok som jag fick tvinga mig själv att slå ihop när klockan närmade sig 02 och samma visa även morgonen efter när jag kom in på jobbet. Boken var ganska lång, och det slog mig efter att jag hade läst ut den hur mycket man kan fästa sig vid karaktärer och verkligen sakna dem när man läst klart boken. Mycket bra bok men andra ord!

Efter det tänkte jag i alla fall prova mina egna vingar och påbörjade boken Utrensningen som jag råkade ha hemma. Och ja… Den är absolut inte dålig, men jag bara fastnade inte riktigt och nu ligger den och väntar med vikt hörn på sidan 64 av 357.

Istället gav jag ljudböcker ett nytt försök under julen, mycket för att vi skulle bila genom ett vintrigt Europa och tyckte det var trevligt att ha något att lyssna på tillsammans i bilen. Så jag började använda Storytel för att lyssna på ljudböcker i mina mobila devices och är just nu helt fast i Lars Keplers Hypnotisören! Bra tjänst det dära.

(Ett tips dock: Det var inte helt lyckat att vara tre personer på att lyssna på en ljudbok samtidigt eftersom det alltid var någon som somnade och därmed missade något. Men tanken var god!)

Hej 2012!

Det har haglat årssummeringar och avlägganden av nyårslöften i flödet de senaste veckorna, men för egen del så skulle en summeringen gå relativt snabbt egentligen (jobba, jobba, fylla 30, jobba, dansa, jobba, jobba), och nyårslöften är av erfarenhet inte riktigt min grej.

Men det är såklart inte så att jag inte funderat på mitt 2012! Det här har jag ändå tänkt skulle kunna vara trevligt att summera till nästa nyår: (utan inbördes ordning)

  • Dansa!
    Förmodligen mest på Balettakademien och Caribbean DanceStudio, men förhoppningsvis också med katterna ute på något trevligt dansgolv.
  • Laga en massa fransk mat!
    Jag blev helt sinnesjukt bortskämd under jul och nyår med hemlagad fransk mat till lunch och middag varje dag i två veckor. Såpass att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig för i matväg när jag väl var hemma igen. Så nu är jag pepp på att få in det i min vardag lite mer.
  • Någon typ av miljöombyte
    Helst ett ganska stort sådant och helst som innebär att omge sig av människor som är engagerade och gillar det de gör.
  • Bli mer zen
    Eller ja, det kanske är ett uttryck som används mer på franska, men att helt enkelt lära mig att inte hetsa upp mig, ta åt mig för mycket, kunna ta ett djupt andetag och räkna till tio, ja sånt där.
  •  Hälsa på mamma på västkusten, pappa i Bretagne och syster i Stavanger
    Det vill säga jobba på packa lätt-skillsen.

Inte mer…?

Förra veckan fick jag följande länk av en kollega: takethislollipop.com. Den ledde mig till en Facebook-integrerad typ skräckfilm om, ja igen, moi! Välgjord – check, skrämmande – check. Men sen då? En countdown på 60 minuter och ett namn på en som av mina Facebook-vänner som var ”next”. Jag googlade som en tok givetvis och väntade tålmodigt i en hel timme på… ingenting. Det hände ingenting. Vem stod bakom? Vad är syftet? Det var många andra frågor som jag ville få svar på, snarare än att få en aha-upplevelse om att det finns galningar därute som kan ta reda på en himla massa om mig och få för sig att sätta sig i bilen och styra kosan raka vägen hem till mig (som kanske borde varit den ”rätta” reaktionen…).

Ikväll fick sökandet på svar en ny boost! Jag hittade följande artikel. Fortfarande inte helt nöjd med det…