Efter att ha tjatat hål i öronen på alla i min omgivning i minst två veckor är det – äntligen – semester! På schemat står morgonpromenader, hundmys och förhoppningsvis något dopp i havet på härliga Västkusten, Bounce Summercamp och SSWC.

Min första tanke inför semestern var att ”ååh nu har jag massa tid att göra det jag vill”! Men jag ogillar att säga att jag inte har tid att göra saker egentligen. Jag tror mer på att det handlar om vad man väljer att prioritera (man hinner ju alltid med att göra det man verkligen vill, eller hur?). Men däremot ork att göra saker. Det har jag till viss del saknat det senaste året. Inte av lathet för jag har inte legat på sofflocket direkt, utan mer av att ha jobbat mer än jag nånsin gjort, på ett sätt som jag inte gjort tidigare och med krav och stressnivåer som jag inte heller upplevt förut. Därför har just den här semestern varit så otroligt efterlängtad.

Redan i lördags, första inofficiella semesterdagen, började jag göra sånt som jag ju egentligen tycker är kul, men som jag inte ”orkat”. Som att uppdatera och rensa iPhonen på foton, uppdatera CV:t, kolla igenom Facebook-listor och Twitter-vänner och inte minst fixa med den här sidan! På tre dagar när var det exakt ett år sen jag gjorde det sist. Det vill säga sist jag hade semester. Det var kul att på det läsa Karin Adelskölds artikel om att koppla av nödvändigtvis inte måste innebära koppla ner.

På vägen ner till Västkusten läste jag en morgontidning från början till slut, i väskan ligger det två böcker och idag har jag fixat flygbiljetter som jag lurat på länge. Semestern bådar gott med andra ord!

Comments are closed.